torsdag 26 januari 2012

Just to see that smile makes my life worthwhile



















Vi ses










Jag har tänkt på en grej. Att något jag uppskattar med där jag är nu -  Paris eller om det gäller hela Frankrike kanske - är att man tillåts vara hur feminin man vill. Det är snarare regel än undantag att kvinnorna/tjejerna klär sig kvinnligt och beter sig väldigt feminint. Hemma i Sverige kan jag ibland känna att det kan ta emot att fullt leva ut sig själv, tyvärr. Jag tycker om att klä mig i klänningar, ha blommor i håret, hattar och allt får gärna vara rosa, ljust, ljuvt. Detta till vardags, vilken regning tisdag som helst. Här är folk liksom mer, ja men feminina helt enkelt. Hur många gånger har jag skrivit det ordet nu btw? I alla fall, det känns bra att lättare kunna vara helt sig själv då ingen känner en, och jag känner att de kanske är mer som mig här.. najs.

Längtar till våren som sagt, då blir det lockar i håret och något som är alldeles för fint för fötterna som skor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar