Borta bra men hemma hade ju vart skönt att hitta till

      

Ja, dagens planering var ju att vi skulle ta en tur på Louvren. 


Blev inte riktigt så. Vi började på la Défense, ett megastort shoppingcenter där vi skulle försöka få tag på en ny kamera till Sarah.. Gick sådär, det var helt tjockt med folk då det är första helgen efter att rean börjat. Vi blev hungriga så vi åkte in till centrum och hittade en mysig restaurang, åt lite och tog ett par drinkar. Kände efter en stund att vi får gå vidare någon annan stans, så vi gick en bit och hittade en restaurang som hette "the American Dream". "Tjoho vad kul" tänkte vi, "dit måste vi gå" då Sarah är amerikan. Vi gick in, det verkade vara ett ganska mysigt ställe så vi beställde och satt och pratade. Sarah behövde efter en stund besöka ladies room och gick en trappa upp. Efter ett par minuter kom hon ner, kritvit, och sa "My, I think we're at a strip club..."

Jaa, här kunde ju vi bestämt oss för att nej, en strippklubb kanske inte 
är något för oss... Fråga inte varför fallet inte var sådant. Upp gick vi. Där var vi, flera män och en liten blondin på scenen. Hon var ju duktig på sitt jobb så, hoppade jättehögt upp på stången och snurrade ner och grejer, impressive! Någonstans mitt upp i höga klackar, fladdrande sedlar och pyttesmå underkläder kickade mina mamma-känslor in. Jag började tänka på att hon ser ju verkligen inte gammal ut, och undrar om hon mår bra av det här osv. Jag kände det att jag måste ju ta snacket! Ingen annan kanske gör det. Så när hon dansat klart letade jag upp henne och började snacka en stund, Aphrodite presenterade hon sig som. Hon var född -91 i norra Frankrike, var jättenöjd och glad med sitt jobb och mådde toppen! My ass. Men nu vet hon i alla fall att någon brydde sig om henne.

Ungefär här kände vi att det är nog dags att börja dra sig hemåt. Sarah hade kollat upp en buss som skulle gå hela vägen hem. Det var bara det att vi hade ju gått en bit, och kanske inte varit riktigt uppmärksamma på exakt vilka vägar vi tog. Helt enkelt, vi var lost in Paris! (My, where the Fuck are we???)

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram? Igår var My och Sarah rätt svar på den frågan i alla fall. Vi gick och gick och gick jättelänge, tills vi var jättekalla och väldigt trötta på att gå. Då såg vi en lägenhet där någon hade fest. I situationens dimma tänkte vi att "Ja men vad bra!" och gick upp för trapporna och in i lägenheten. De var jättetrevliga de som bodde där, vi stannade ett par timmar och väntade på bättre tider. Bokstavligt talat, klockan hade blivit så mycket att alla metros och reren hade slutat gå. Vi fick vägen förklarat för oss (jättenära, självklart), och var hemma i Sarahs säng runt sjutiden imorses.

Tyngsta inlägget hittils! Konstig men kul kväll! 
puss och godnatt