Somebody

Idag var jag och lyssnade på min flickas pianoexamination, hon var jätte, jätteduktig och fick god kritik! Två gånger om året har de sådana här små uppvisningar/prov. 

De går till på det sättet att ca 12 barn och föräldrar sitter som publik i ett rum framför ett piano. Där finns också pianolärarna och en jury. De finns av anledning att barnen ska bedömas, hur bra de spelar och då huruvida de kan börja träna på en mer avancerad nivå nästa termin. 

Där sitter de då allihopa, pirriga och nervösa. Föräldrarna är värst. Barnens namn ropas upp i tur och ordning för att de ska gå fram och spela sitt stycke som de tränat på i flera månader. Det hela är under väldigt ordnade omständigheter, allt är väldigt seriöst och alla tar det på stort allvar. De går fram, bockar, gör sin grej, bockar, går och sätter sig igen. Inga applåder - det stör barnens koncentration.

När alla är klara går man ut och väntar för att domarna ska överlägga med varandra vem som var bra och vem som var dålig. När de efter två kvartar som borde vara en är klara så går alla tillbaka in och sätter sig igen. Då ställer sig rektorn för musikskolan upp och läser upp inför alla vilka som har gått vidare, vilka som inte, och vilka som var extra bra.

Blod, svett och tårar. Livet kan vara hårt för ett barn här.

Annars idag har jag chillat, surat, skypat och druckit kaffe. Surat till följd av slut på snus. Har också ett nytt favoritord att lägga på listan; mångfacetterad. Tack Hanna Grönberg!