Barnen här har inte bara en veckas sportlov, de har två! Välförtjänt, faktiskt, de jobbar stenhårt både i och efter skolan! Så den här veckan är jag hemma med dem, tar det ganska lugnt. De umgås med kompisar, jag läser mycket böcker och hänger på skype!
Att ha vart hemma i Sverige en liten stund var både en curse och en blessing. Blessing, som så att jag fick träffa alla älskade vänner och familj, spendera värdefull tid på bästa sätt. Himla kul att kunna vara hemma när Moa fyllde år bl a! Och att andas frisk luft inte minst. Curse, på det sättet att jag nu har mer hemlängtan än någonsin. Det är inte att jag har det dåligt här, inte alls. Familjen är hur bra som helst, jag börjar förstå vilken tur jag har att jag hamnat hos just dem! Skolan här funkar, jag har träffat massa nya, roliga människor. Det är bara det att jag är nog lite hemmakär. Jag gillar att ha nära till familjen, att kunna umgås med mina vänner snabbt och enkelt. Jag älskar att vara i Haapalahuset, hänga med den familjen och mysa. Allt funkar i Sverige, det är rent och fräscht. Jag saknar det!
Men, jag ska göra det bästa av tiden här. Ska passa på att göra saker jag vill, dricka massa kaffe, träffa nya kompisar, lära mig mer franska. Nya intryck och perspektiv får man ju av att bara vara här. Sedan kommer flera att hälsa på också! Gabriel, pappa och Moa, kanske mamma och Moa igen lite längre fram, bland andra. Jag längtar efter er, och ser fram emot kommande vår. Det beror inte på hur man har det, utan hur man tar det. Over and out, blessed be!
